Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 3

glädtigt: Då undgår han mig icke bsporrade sin springare och lät honom galoppera vidare. Femte kapitlet. Floden March. Flyktingarne hade öfverenskommit, att Wilhelm skulle lemna vagnen i granskapet af Ungerska gränsen och passera deusamma till fots. Weps deremot tänkte ogeneradt köra förbi tullen i den öfvertygelsen, att ingen skulle fråga en postiljon efter pass. På andra sidan om gränsen skulle Wilhelm åter stiga upp i vagnen och fortsätta färden i Weps sällskap. Planen utfördes ej. De resande rastade i Göding, för att fordra hästarne, och Weps gick in i krogrummet och vederkvickte sig med vin, medan Wilhelm satt och sof i vagnen. Efter ett kort slummer väcktes han dock af skrik och skakningar och såg, då han uppslog ögonen, ställets ordningsman jemte en stor skara folk stå framför den öppnade vagusdörren och begära, att han skulle urstiga. Hvarföre skall jag det? frågade Wilhelm. Emedan ekipaget är stulet, upplyste postmästarens från Reigern son, som var en af hans störare. Denne