stallet, för att se efter, om allt der var i ordning. Genast saknade han två af sina bästa hästar, som blott sällan och endast med hans särskilda tillstånd användes till posttjenst. Blixt och dunder!o larmade han, hvem har egenmäktigt utsläppt de nya bruna? Postexpeditören uppväcktes, för att upplysa, hvart hästarne blifvit skickade. Men då denne försäkrade, att han ej utlemnat dem, slog postmästaren ett förskräckligt larm, som snart bragte allt folket på benen. Hvar äro mina kläder?? frågade en af drängarne. Hatten och posthornet felas äfven.v Nu kom det till förmodanden och förklaringar, och då postmästarinnan upplyste att hon klockan half ett sett en postvagn köra ästad, blef det klart, att en ytterst djerf stöld här måste hafva blifvit begången. En dugtig springare sadlades genast, och postmästarens son satte sig upp derpå och jagade ut i natten, för att ätertaga det stulna. På andra sidan Reigern mötte han en spannemälsvagn, af hvars egare han erfor, att denne för en timmes tid sedan på vagen från Gaja mött en postvagn. Denna underrättelse förmädde honom att begifva sig till Gaja. När han der af förvaltaren fick höra att tjufven för en half timmes tid sedan farit derigenom i riktningen mot Göding, utropade han