Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 2

liknanse utrop skallade efter vagnen; men denna rusade framåt med en sådan fart, att endast kulor skulle hafva kunnat upphinna den. Fastän alla sällskapets gevär voro laddade, tänkte dock ingen på att göra bruk deraf. Hade Weps vält omkull på den illa banade vägen, skulle de säkert varit förlorade, ty förvaltaren var utom sig af vrede och smärta samt ropade med sin stämmas hela kraft: Tio gyllen för den, som fångar skurken åt mig lo oHerr förvaltarer, utlät sig tobaksuppsyningsmannen, osanna mina ord; denne oförvägne postiljons passagerare är lika otor skurk som han sjelf! Kanske de äro två förrymda fångar? vNågot sådant kan jag omöjligen tro, ty hvarje flykting darrar och bäfvar och tänker ingalunda på att spela annat folk något spratt. För öfrigt skall jag snart så veta, hvad illgerningsmannen heter.y ?På hvad sätt? Man skrifver ex officio till Bränn. Postmästaren der måste veta, hvilken af hans drängar det är, som skjutsar baron Durchbrand. ? )Ja, men — Nu gagna inga men, utan vi måste vänta. Redan en half timme derefter visste förvaltaren i Gaja åtskilligt om den