Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 2

terst lycklig! Med ett språng var Weps framme vid disken och undersökte penningeladan, ty nyckeln satt i, och tog, trots Wilhelms protester, derur en handfull kopparmynt. Dervid utropade han dock förargad: Endast groschen och kreutzer; tvi, sådan lumpen karlba Då värden återkom, betalde Wilhelm sin och Weps räkning och gaf honom en gyllen i drickespenningar, för att derigenom hålla honom skadeslös för sin kamrats stöld. Derpå ilade han ut genom dörren, utan att bry sig om huruvida Weps följde honom eller ej. I ecdnare fallet tänkte han fortsätta resan till fots. Weps nedstörtade ännu ett glas vin och följde efter sin passagerare med orden: Här är jag, Ers Exelles lo De af foder och hvila vederkvickta hästarne sköto nu framåt raskt som falkar, och den af vinet inspirerade Weps stod på kuskbocken och deklamerade eller rättare skrek den sång ur Schillers: Röfvarebandet, som börjar med orden: Ett muntert lif vi förar. När de körde öfver torget, mötte förvaltaren dem med sin beväpnade skara. Weps slog honom då i ansigtet med sin piska och ropade efter honom: yAkta eder, så att ej röfvarne upprista eder istermage hy Håll, fördömde karllo och andra