Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 2

karl, som han hade att tacka för blodvitet i sitt ansigte. En ung, elegant klädd man kom nemligen på en skummande häst ridande utåt gatan och frägade patrullen, om ej kort förut en postvagn kommit körande der förbi. Ryttaren var son till postmästaren i Reigern och utsänd, för att återtaga vagnen. Weps hade nemligen under natten förstått att smyga sig in i posthuset Reigern och der funnit postiljonerna sofvande i det af lampsken uplysta stallet. Från en af dessa stai han kläderna, tog dem på sig, förde hästar ur stallet, spände dem för en på gården stående vagn, öppnade porten och körde derifrån. Några af drängarne hörde visserligen bullret, när tjufven förde hästarne ut på gården, men, som de voro vanda vid att se vagnar komma och afresa hvarje timme på dygnet, och hvar och en endast bekymrade sig om, när turen attköra träffade honom, lade de sig åter på sina öron och fortsatte sin sömn. Postmästarens fru tittade just ut ifrån fönstret, när Weps vek af åt Reigerns kloster till, men detta förvånade henne ej, ty det hände ofta att de vördiga fäderna vid nattetid begåfvo sig på resor. En stund sednare kom postmästaren jemte sin son tillbaka från Bränn och begaf sig enligt sin vana genast till