tyga mera än att åtskilliga af sparrarne lågo på några stenar å stranden. Vit: net begärde ersättning för sin inställelse. Ja, kanske jag kan få litet också,, yttrade den witnante nämndemannen. (Ånyo allmän munterhet.) Warssbolaget nedsatte ädelmodigt fina anspråk till 30 öre pr sparre. Åtskilliga bönder hare instämt fams ma warfs bolag för det bolaget anlagt ett bergningsställe för wirke å deras stränder oc yrkade ersättning för mi stad laxfång samt för genom tramp min: skad höafkastning å stränderna. Ehuru bolaget nyss förut yrkat answar och ersättning af personer, som gjort ingen eller ringa skada, wille det nu icke lemna minsta ersåttning ehuru det wisades att skaran war ganska betydlig. Målet blef upskjutet och torre wi framdeles äter: komma till deana sak. Följande persfoner woro till tinget instämra för oloflig utskänkning af bräns win och win: Bonden Olof Backlunds hustru i Backen, Skrärraren Jehan Nordell i Holm, Arbetaren G. F. Sunnander i d:o, L. G. Bolin, Bonren A. N. Nyberg i Indal, Stolläraren J. F. Bergmans hustru i Liden, Lantthandlanden Olof Lillerström i Li: ven, Landth. Per Åström i bo, Uno Norman i d:o, Olof Norman i d:o, , Erik Norman i Indal, N. H. Billström i d:o, w M. ÅAfen i t:o och C. A. Ånaman i t:o. Flere af dessa personer hade 2 a 3 stämningar om samma förseelse. Det mål fom wid tetta ting wäckte mesta upseende och följres med spända-. ste upmärksamhet war emellan fvarn: egaren Olof Norman Liden och hand: landen Er. VWittanver i Ljustorp an: gående bättre rätt till en skogstrakt. För närmare femtio år sedan hade Nilsböle byemän försält en af dem till 6 nål skattelöst allmänning om öfwer 600 Tunnland till Mellansäters bye män och derwid förbehållit fig all nu sådan wäxande skog aj tallträd om 12 tums diameter och af granträd om 16 tums diameter. Förliret är sålde Mels lansäters byemän skogen till Norman, oc) samtidigt sålde Nilsböle byemän afs werkningsrätten å somma skog till Bits lander. Nu blef der en täfling mellan dessa twå, hwilken som skulle kunna hugga och bortföra mest, och slutligen börjades rättegång dem emellan. W. påstod att orden i löpebrefwet nu och jådan endast wore ett talesätt på den tiden köpebrefwet uprättades och att de woro begagnade endast för att det skulle låta grant, hwarjemte han med witnen sökte wisa, att befolkningen ansåg att skogen altid tillhört Nilsböle byemän. Nor: man deremot ansåg att då omförmälde orden nu och jåvan ftovoiföpebrefwet, de äfwen skulle anses gällande, att han köpt skogen och answarade för skatten och sålunda måste ega rättighet till inkomst af densamma, att Nilsböle byemän ej hade låtit inteckna nyttjanderätten till skogen, samt bewisare fullständigt med witnen att W å skogen huggit wirke för öfwer 6,000 rdr i mwärde, att ftörsta delen af det huggna hade mindre diameter än fom mid köpet wore undan: taget, samt att hela skogen å allmänningen wu wore borthuagen Utslag skulle afkunnas wid tingets slut