Norrländska Korrespondenten – 1 april 1870, sida 2

Medan Wilhelm mottog knytet, skakade han, på hufvudet. Då vill jag följa eder ett stycke på vägenv. Under det Elisa klädde sig, för att gå ut, frågade hon honom, hvart han ämnade begifva sig. Jag skall söka undkomma till Ungern,? svarade han, vsty jag har hört sägas, att derstädes föga frågas efter påss. p Då måste ni rikta kosan österut. Kom och följ mig h Med knytet under armen befann Wilhelm åter på gatan. Henriks älskarinna förde honom genom flera trånga och sparsamt upplysta gator till en kanal, vid hvilken en rad klädesfabriker lågo, och derefter genom trädgårdsförstaden, Neustift till en åkerväg, Vid kanalen lade de Wilhelms fångkläder. Nu kan ni ej längre misstaga eder om vägeno), hade Wilhelms ledsagarinna. Följ den här ända till Reigerns kloster och håll eder sedan till venster. Wilhelm tackade den godhjertade flickan för hennes tjenster. Elisa Schrader tryckte en kyss på hans kind och en börs i hans hand och sade: Gud bistå eder och gifve, att vi under å båda sidorna lyckligare förhållanden må återse hvarandra h Derpå åtskiljdes de.