Article Image
fom lider härigenom är åkerbrulet. AÄugen är åkerns moder. Men genom att den långa wintern igenom wistas i skog och på wägar, spilles foder och gödning som skulle wara så wälgörande på åfern, att den ffulle göras mindre mottaglig för lylan och gifwa den kraft till att fram: bringa ymniga skördar; ty det är med jordlroppen som med menniskofroppen att ju bättre född och gödd den är, ju bättre sär den emot kölden. Och här är nog mången fom sörstår detta, men nöden har ingen lag, man mäste taga hwad man har för att sälja och skafsa penningar till ut lagor, räntor och ffulder, och reda fig ut så godt man fon. ifrån ten tillfälliga för: lägenheten, om än nöden härigenom ffall olifwa till en stor del större än ett annat iv; ty ut måste det utan barmhertighet. Men menniskan lefwer på ett hopp. Och hopp om att det skulle blifwa bättre tider, har den ene hulpit den andre genom porgen, till def, att den fom gått i borqen har måst gå i sorgen, och sedan har vänffapen tagit slut, och nu will knapt ågon gå i borgen för en tunna forn. Många fattiga lida nöd och måste taga ill surnbark och granbart såsom födvämte i bröret. Man fan ide föga, att någre husslöjer bedrifwas i Jämtland. Männernas nesta tid går åt till att köra wed och hö rån skogarna, hugga wed och andra gör omål fom tillföra huset, och aftonen an: vändes till samtal och tobaksrökning frame ör eldbrasan. För 8 a 9 år tillbala var der flera i Näs socken fom smidde obalspipor af järnbleck. Det war en om begynte med detta. Han fick bra des alt för fina pipor och förfärdigade en 1or nängd och förtjente mycket pengar få att ågon yttrade att han blef rik. När an: ra förstodo att det blef ett lönande yrke, ärde de fig konsten, och der upstod många ipsmeder i Näs; men de bedrefwo det nera som ett handtwerk än en husslöjd ller binäring och följden blef, att priset edsattes mer och mer till dess att det fe mera lönar mödan att göra jernpior, hwarför en stor del ha uphört och er är blott en och annan som befattar ig med det yrfet i Näs, och alls ingen Hackås. Det säges att jerupiporna icke äro så ra emedan de blifwa för mycket uphetade få att tobaken bränner ihop oc röen blir warm och mindre wälsmakande. kmedlertid förfaller den industrien såsom nyttig od) priset Har fallit ifrån 75 öre ill 12 a 8 öre stycket.

1 april 1870, sida 2

Thumbnail