Norrländska Korrespondenten – 29 mars 1870, sida 3

gifvit mig, och då menniskor, som hon aktade och älskade, gåfvo henne däliga exempel, så är hennes och min olycka lätt förklarlig. — Henrik lärde känna mig, fann att jag besatt ett dygdigt hjerta, och beslöt att antaga sig mig och skaffa mig bort ifrån min fader, som är en otörbätterlig drinkare och vill gifta mig med en tjuf. Om ett par dagar flyttar jag härifrån. Sådan är min historia. Henrik bar dock ännu ädlare afsigter, ty han vill lemna militären och söka en civil tjenst, för att kunna gifta sig med mig. — Gud bevare åt mig min Henriks kärlek, ty skulle hans sinne förändra sig, skulle jag ej längre kunna öfverlefva en sådan olyckshändelses. I detta ögonblick klappades det på fönstret, och då Wilhelm och Elisa, lyssnande, upplyfte hufvudet, upprepades klappandet, och de hörde orden: Schrader, Schrader! Hvem är det? frågade flickan och skyndade till fönstret. Reich, eder granne. — Hvar är din fader?) Han ligger redan och sofver i bakkammareno. Osanning, ty här är jagvp stammade hennes fader ute på gatan. Jag kommer just nu ifrån Radwitz. — År du ensam, flicka 20 Nejy svarade den tilltalade. (Forts.)