vid en så sen timme skulle hafva sett ett ensamt fruntimmer, efterföljdt af en karl. En polispatrull mötte dem, och dess anförare befallde dem till Wilhelms förskäckelse att stanna. vHvarthän Lisi? frågade han flickan. vHemäto, lydde hennes svar, Ja så, du springer omkring på gatorna med karlar klockan half ellofva om aftonen 279 oJag har varit hos min moster i Altbränn och firat rosenkransfesten. Akta nig Lisi! sade korporalen och hotade henne med fingret. Patrullen aflägsnade sig, och Wilhelm och flickan tågade vidare. oDen der är hätsk på migo, sade han, Hoch skulle gerna vilja göra mig något ondt, emedan jag ej vill skänka honom gehör, men derföre låter jag ej mitt hår gråna — Hon ledde honom derefter iv på Kleine Bäckergasse, skred utför den sluttande gatan, öppnade dörren till ett lågt hus och införde flyktingen deri. Hon tände ljus, och Wilhelm såg vid dess sken, att han befann sig i ett litet rum med tarfligt husgeråd och hade framför sig en vacker, omkring nittonårig flicka med ett något fritt sätt. Hon hade ett fint, rödlätt ansigte med grekisk näsa, lifliga ögon och blonda, glänsande hårflätor; halsen så väl som den till följe af kläd