andra angreppet söndersprängde ryttarne klumpen och nedhöggo de åt alla häll undvikande fångarne ty dessa behöllo ännu sina vapen och hotade dermed förföljarne. Fältet betäcktes af döda och sårade. Bland de flyende såg Wilhelm Sehnalek nalkas lusthuset ända till blott trettio stegs afstånd. Då man slagit bajonetten från hans gevär, använde han kolfven såsom eu klubba. Med ett slag stötte han en ryttare från hästen och ville just gifva den nedfallne ett nytt slag, när en pik bakifrån trängde genom lifvet på honom. Anföraren föll till marken, men reste sig å nyo till hälften och kastade sig med en tigers raseri öfver den bredvid honom liggande ulanen, för att sönderrifva lionom med sina naglar och tänder. Ett sabelhugg klöf slutligen haus hufvud ända till halsen och gjorde dermed ett slut på hans rasande motståndsoch hämndförsök. Endast en ringa del af fångarne (det kunde vara tolf) uppnådde vingården. Der bildade de jägarkedja och sköto på militären, så att skott knallade på skott. Nu upplöste sig det anlända jägarekompagniet i smärre skaror och trängde likaledes med förutskickade jägare in i vingården. Wilhelms fara återvände, ty lusthuset besattes af grenadierer, som derifrån afsköto sina musköter emot fån