Norrländska Korrespondenten – 22 mars 1870, sida 2

Huru, äfven här finnes ej fågeln ly utropade den ene, voch mig förekom det dock, som om jag hörde ett buller härinnev. oDu ser och hör mycket bättre än annat folklo hånade honom hans kamrat. Wingårdsmannen höll du äfven för en arrestant, ocb vi sprungo efter honom så, att jag fått stygn i sidan derafv. ollan håller kanske till uppöfver tapeterna ?9o oDumhufvud, tror du kanske, att han är en flädermus! Hålet deruppe är ej större än din trut, Kom vidareb, Den yngre ulanen stötte med pampen i plafonden, men träffade till Wilhelms lycka händelsevis på en tvärbjelke, Det låter ju ej en gång ihäåligto, anmärkte den andre, olät oss gå, anvars förlora vi kanske till och med våra hästar. Der ute försiggår en liflig strid; hör du skjutandet? Jag tror sannerligen, att karlarne sätta sig till motvärn! Hurra, då måste vi vara med hy Soldaterna ilade derifrån, och Wilhelm lössläppte handtaget till bajonetten, som han fast omslutit med föresats att taga sig sjelf af daga, i fall hans tillflyktsort upptäcktes. I hans själ inträngde nu en stråle af hopp att Gud kanske ej ville, att han, den