Torsdagar före kl. 4 e. m. med ett: Wi börja aenaft. OM in tåga nu 1:o mönsterhern, 20 mas jorn, 3:o mönftringg-fommifarien, 4:o läkaren, 5:o uppbördsmannen, 6:o länge mannen, 7:o fjerdinasmannen, 8:o fore poralen och 9:o bewädringen. Som man fer är en mängd embet8och tjenstemån närwarande och saken måste får lunda wara mycket wigtig och fwår att utreda. Snart fitta de wälwisa herrarne omr kring ett stort bord, mönsterhern uti en från preftaården lånad prydtig länstol. Kommisarien bar en ftor lunta papper framför fig och fer måata djupsinnig ut. Länsmannens falkblicks flyger än till möne fterbern än till manskapet och fjeskar utan all ända. Mönsterhern håller ett litet tal, hwiltet wi försigtigtwis bär förbigå och dere efter. börjas det. Kommisarien uppror par ynglingarne, hwilka en och en ins träda och mätas. J enlighet met lär farens (hwilfen förut undersört ynglins garne) utlåtande såänger mönsterhern: approberag eller kasseras, och få är allt färdigt. Middagssalen har redan med sitt gyllene öga kastat en glad blick på det wackra sällskapet, fom nu hår att intaga sin middag. Gästgifwerskan har i flera weckor haft ett fasligt hufwudbry mer att anskaffa mat: oc drickswaror, men nu står också middassbordet swigtanre af länadt silfwer och många kräslinheter, hwaribland må räknas krämmen på twå fat. Man fötter fia till bords efter rang och wärdighet. Måltiden går fin gilla gång. Fat efter fat serveras och tömmes. Butelj efter buteli fram sättes full och borttages tom. Audtlic gen kemmer desären och med den bålen. Champague iorkarne smälla, glasen blirtra — tet är en krigisk scen, full af lif och rörlighet. Det röda winet här och der spildt på duken gör att denna liknar ett slagflält, och knifwar och gafflar liaga fom tappade trofger deribland. Glasen fyllas, alla wederbörliga skålar tömmas i botten och så är det slut. Mönsterherrarne resa bort oc fams me Olof Persson från Brödvlös hänper bakpå och presenterar för de kvarblifwande fina smala ringlande ben. Stackars karl, han hade hwarken fått wått eller tort och sjelfwa hästarne hade deltagit i hans måttlighet. Så ver går en bewäringsmönstring till, få mycket bråk för en få simpel fat och hwilka kostnader sedan: mönfterherren har ersättning 3,75 pr mil och 10 vor i dagtraktamente, kommissarien har 2,50 och 4 rer, uppbördsmannen lika mycket, majoren 2,50 och 5 ror, läfas ren 2,50 och 7 ror, lånsmannen 1,23 och 4 idr, korporalen lika mycket och fjerdingsmannen 1.25 och 2 ror, alt pr mil och dag. Kunde ej mönstringen ske på en mindre dyr och prålande far jon? För wår del anfe wi att läkaren, länsman och fjerdingsman mycket wäl kunde förrätta en sådan sak. Eller om bet nödwändint skall gå få storartadt till, hwarföre ej, såsom en och annan gång skett, mönstra på exercisplatsen wid mös tets början? På sådant sätt sluppe ynglingarne samlas mer ån en gång och be höga herrarne behöfde ej resa oms kring landet. Det är vål sant, att de få kasserade då finge göra enfonödig resa, men på den räknade de säkerligen ej stort, vå de undsluppe exercisen. Koftnaderne blefwe i alla fall mydet mindre.