taga hans sjöskumspipa och begära tobak, men då traktören med upplyftade händer bad honom att få ha i fred sin söndagspipa, som han älskade öfver alt annat, och i stället erbjöd honom en stoppad pipa med hufvud af brändt lera, gick Weps in på bytet. Sedan Weps i köket fått tända sin pipa, ilade han ut på gården och fann der en vaktknekt, omgifven af en skara fångar som, med hotelser att döda honom, tvang honom att aftaga deras bojor. Weps trängde sig äfven dit och var en af de första, som han betjenade. oÅmnar äfven ni sly? frågade fru Therese Rudwolf. vUtan tvifvele, svarade denne, och ni bör hjelpa mig, ty ni vet. att om jag lyckas rädda mig, skola både jag och ni blifva förmögnav. vJag skall göra, hvad jag kan, herr Rudvolfo. vNi måste gå till min svåger och helsa honom, att han genast skall köra till Schreibvald och vänta mig vid korset på vägen. Hvar har ni min skorstensfejaredrägt 20 oDen ligger i sängen under halmmadrasseno. Sök fram den, och hemta pistolerna åt mig b Ack, dem har min man redan för lång tid sedan burit tillbaka till eder svåger. Men ni kan lätt förskaffa eder