Fangarne på Spielberg, af Theodor Scheibe. Örversättning för Nya Norrl. Korrespondenten.) Första Äsdelningen. (Forts. fr. föreg. u:r.) Under det detta tilldrog sig, hade citadellets inre rum varit en tummelplats för de djerfva, frihetsberusade fångarne. En skara af dem hade, törstande efter hämnd, inträngt uti profossens boning, för att med ränta återbetala de käpprapp, som de under årens lopp af honom erhållit. Men en god stjerna lyste öfver profossen, ty han satt vid denna tid helt godmodigt på Stora Bägaren i Brinn och spelade bräde. Hade han fallit i händerna på dem, skulle de hafva mördat honom. Som de nu ej kunde gifva sitt raseri luft emot honom sjelf, gjorde de det i stället emot hans egendom. Hvad möbler de funno i rummet, sönderkrossades nemligen, och bitarne kastades ut genom fönstret. Afven traktören Rothkröpfel, hade erhållit talrika gäster, som dock nöjde sig med öl och bränvin och ej gjorde honom annan skada, än att de drucko gratis. Endast Weps, som slutit sig till de upproriska, sedan de i konvalesentrummet afhemtat honom, tillät sig