hade omringat dem och börjat strid med dem. Zehnalek ryckte sabeln ur skidan på den ene vaktknekten innan denne visste ordet af, och de öfriga fångarne följde exemplet och anföllo likaledes och afväpnade blixtsnabt den andre. ,Vågen ej höja eder stämman, ropade röfvaren, oså framt lifvet är eder kärt! Kommen med oss och öppnen nästa hvalf! Framåt marsch lo Med vildt sorl trängde de sammansvurna sig ut genom dörren och förde dervid med sig de båda vaktknektarne och bemäktigade sig deras gevär, som stodo utanför i gången. Det andra hvalfvet öppnades, samtliga dess iannevånare utströmmade på röfvarens uppmaning, och de båda vaktknektarne inspärrades der i deras ställe. oBröder, hören mig, sade röfvaren, ovär skymfliga fängelsetid är nu slut. vi skola göra oss till herrar ölver Spielberg, öppna alla fängelserna bemäktiga oss vapnen, hämna oss på föreståndaren och derpå aftåga. Jag lofvar eder att föra eder samlade till skogar. in i hvilkas mörker aldrig nägonsin några soldater inträngt men vi måste dock fäkta, i fall det gäller. Ännu känner iogen hvad som tilldragitesig i hvaltven. Vi skola nu öfverfalla de enskilda vaktarna och vaktrummet. De tjenstgörande soldaterna och vaktknektarne äro blott få, och de