Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1870, sida 2

gifvenhet för mig och lyssnar på hvarjo ord ur min mun. Hvalfvet skall förr få instörta och begrafva mig, än jag för eder bekänner, att jag nedgräft någon skatt. Då ni nu vet, att jag genomskådat eder, låter ni mig väl för framtiden vara i fred la Gollingero. sade Rudvolf, tänk på edra gråa hår, eder bräckliga kropp och eder syndabörda! Edra återstäende dagar äro räknade — Vill ni fara till helvetet? Är det då ej bättre, att ni åtlyder eder hustrn, som ej kan få ro i grafven? Jag svärjer att redligt förvara eder hemlighet9o. Måtte Fan taga eder! svor mjölnaren. Jag har ingen skatto. Hvad har ni då nedgräft i källaren? — Nu hör ui, att eder hustru underrättat mig om alto. Då mjölnaren fick höra dessa ord, föll han med ett doft skii tillbaka på sitt läger. Rudvolf fruktade törst, att förskräckelsen dödat honom, men då han efter en minut åter rörde sig och under ett stönande kastade sig på ausigtet, triumferade han. I natt lemnar jag honom i fredo, tänkte han, omen i morgon skall han ej mera för mig så ängsligt fördölja läget af denna guldrika källare, som jag annars skulle rått så svårt att uppsöka. Min list kan anses för lyckade. —