Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1870, sida 2

Det var eder hustru, som ni ofta bannat för hennes pratsjukas skullo. vIIvarföre skulle jag hafva gjort det? vEmedan hon kände till skatten, som ni nedgräfto. Gubben spratt till förskräckt och stammade med bäfvande tunga: Tro ej den gamla hexan — jag — en skatt !n olIvarifrän skulle jag hafva fått den? oHeu säger, att ni orättmätigt tillegnat eder en Fransk krigskassar. vDen eländiga lögnerskan h vOch att hon så länge skall plåga eder, till dess ni delat skatten med mig. För min hälft skall jag låta bygga ett kloster med en vacker kyrka, hvarest för eviga tider inessor skola läsas för hennes själ så väl som för eder. Efter edert lösgifvande, som hennes böner skola påskynda, kan ni sedan i lugn njuta af den andra hälften, utan att någon skall fråga, hvar ni tagit den ifrån. Detta anförtrodde er hustru mig under det strängaste tysthetslöftes. ollör nu mitt svar på edert förslago, sade Gollinger med häftig, dock ej alt tör högljudd ton. oNi är en genomdrifven skälm, en spion, som man skickat mig på halsen, för att utforska en sak, som man högst orättvist lägger mig till last. Derför hycklar oi till