Norrländska Korrespondenten – 15 mars 1870, sida 2

— — — — Elfte Kapitlet. Utbrottet. Med dyster, glanslös blick nedsteg dagen uti det underjordiska rummet till fångarne, som föga gladde sig åt dess inbrytande, utan fortforo i sin tröga likgiltighet. Det var nemligen söndag, och denna åt friden, andakten, och hvilan helgade dag firades äfven på Spielberg. Fångarne förblefvo nemligen uti de särskilda fängelserna, till dess klockan kallade dem till gudstjensten. Elter dess slut fördes de äter till cellerna och hvalfven och förblefvo innestängda derstädes ända till nästa morgon. Vid denna tid helsades söndagens inbrott med jubel af vaktknektarne i straffanstalten, ty med undantag af ett litet för bevakningens bestridande oumbärligt antal fingo de efter fangarnes inneslutande lemna Spielberg och roa sig i staden. Ärven för fangarne var sabbaten välkommen, ty de erhöllo då en köttportion och voro befriade från tvängsarbetet. Såsom vanligt fördes fångarne den 8 Oktober i kyrkan. Zehnalek saknade bland kvinnorna sin Anna, men detta förvånade honom ej, ty han visste, att hvarje söndag sex bland dem måste tjenstgöra i köket och sjukhuset. Då ban ända till denna dag sett Anna