gor efter beråkuing af medelwårdet mel. lan 1834 —1853 årens medelmarfenångås pris samt 1862 årg metelmarkegängsprie, synes det wara på titen att fams ma åtgärd widtanes med ve presterskapets och antra tjenstemäne löner, fom utgå i särstilta ränteperserlar. En stor besparing uppfommer teripgenom att de särskilra länen uursluppe betala ersättuing till ledamöterne mid prid: kurante och i markegångsnämnren. Cm betemännen skulle derigenom på förband bestämdt känna beloppet af sina löner, hwiltet nu ide är mönligt, då tesamma äro på marlegång bercente Derigenom stulle oc ret missjförhållande untwikas, att embetemännens löner skulle blifwa hözre vå folket liver of misswäxt, under hwilket förhallande markegångspriset av: tid är högre. En stor förentting i räkenskaperna skune äfwen upptomma derigenom att man untsluppe att hwarje är jörwandla och utanortna de olita ränteperserlarne i penningar efter hwarje ars marteginger pris. Pi tesesa och många anrra släl får jaa föreslä: att Rilsdagen mätte til Kal. Maj:t afläta en unvdervånig skrifwelse, att ten del af presterstapets och antra tjenstemäns löner, fom för närmar rande är bostämd i särskilda räntes perfetlar och således bercente på årliga markegängepriset, mätte för: wandlas i penningar efter samma arund, fom Nilscagen för grundrän: tand förmanrling bestämt. Stockholm den 25 Januari 1870. P. Hörnfeldt.