Jndals eljs komnnikations attte-bolag. Då man med tetta bolags stiftande hade de aldra största förhoppningar om framgåna, torde det örundra mången att dess werksamhet så snart upphörde och def affärer blefwo få skrala. Wi hafwa derföre trott att det skall intres: sera allmänheten att erhålla en kort redogörelse för orsakerna till den numwarante tåliga ställningen. Det synes nästan som stjernorna skulle waru bolaget och ress företog oblis ra, ty från allra första början af def tiwaro har det haft att tämqpa mot idel motgångar. De fom försi wäckte frågan om utt göra Jndale elfwen trafikabel för ångbåtar flyttade snart bort och blef: wo t. o m. företagets motstöndare. Den fom rerefter hufwudsattigen tog hand om saken, och hwilten war wärfwet fullt wuxen, dog snart och nu biltades detta bolag, fom skulle werlställa rensningen, men hwars affärer råkate i händerna på den, fom gifwit tess tillwaro första stöten. DÅ mid riksdagen år 1863 frågan om begärrt statsanslag för uppränsning af Jntalselfwen förekom gjorre fig Jndals elfs flottninaskomp. det beswäret att ut: gaifwa en broschyr, fom uttrelades till rifstagsmännen i afsigt att förhindra anslagets bewiljande. Detta lyckates wäl ide, men wisar att företaget haft måls tiga fiender. Att komp. emellertid ide stannare wid denna åigärd att hindra företaget och ret med tlyckligare påföljd än det första flumpiaa försöket, hafwa mi anledning förmora. Orsaken till nuwarande trångmålet är ben att 1865 ärg direktion beståcnde af berrar O. W Horneij, N. P. Linderberg, A. M. Herstrand, L. P. Westerlund och O. Engstrand ej funna i goro förmå att från sig lemna omkring 4,500 ror behållningen af hwad de under 1865 uppburo, hwarför suart sagdt ändlösa rättegångar måste utföras mot decsa herrar, samt ätskilliga akticegares trers ffa att fullgöra af dem sjelfwa beslutade inbetalningar för att godtgöra lån uppe tagna af direktionen på anmoran af bor laget. Men oaltadt dessa här kortligen framstälde och många flera små motgångar och missören skulle bolaget dock heltt wisst hafwa redt sig gansta wäl om för de af staten erhällna och af bolaget tillskjutna penningesummor rensningen af elfwen blifwit fullgjord på ett någorlunda klokt sätt. Wi wåga nemligen pästå att rens: ningsarbetena blifwit alldeles förfuskare ech det är detta wi här nedan skola söka wisa. Då efter det riksdagen bewiljat 31,000 rer för eljwen8 upprensning och arbetena skulle företagas, antogs löjtnant Lutvig Berg genast til arbetschef. Det tan wara förlåtligt att den första direk: tionen, fom ej hade någon närmare fäns nerom om br B, låt förleta sig att antaga honom, men att ve fernare ftyrelserna äfwenleres anlitat honom är mer än besynnerligt, vå man af hang wertsamhet under de första åren ej fan finna andra spår än hans päskrift af en mängd stora räkningar: Betalad: Berg samt hans egna dryga arvored: od) reseräkningar. Men han lyckades bibehålla förtroendet hela tiven och honom tills kommer följaktligen äran af vet förträff liga arbetet.