läger, tog hans ena hand i eu af sina och lade sin andra på hans panna. Fortsättaade umlersökmngen, blottade han raskt hans bröst och kände på det moad synlig sjalsspänming. Haller ni honom för skendöl, herr doktor? frågade Heger. vNyJY, svarade denne med bestämdhet och gaf dervid likets hufvud en kraftig örfil, så att det föll åt andra sidan. ollvad skall det betyda?Det var ett försök att återuppväcka den dödbes, svarade läkaren, men efter som det ej gjorde åsyftad verkan mäste man göra ett nytt försöko. Ian skickade derpå efter lack, tände det vid ljuset och lät en brännande droppe uedfalla på Weps bröst. Afven nu förspordes ingen verkan. Då log läkaren och sade: Tredje försöket skall aflöpa lyckligare, men jag skall ännu balla mig till de lindriga medlen. Han började derpa att kittla honom under foten. Plötsligen drog Weps då till UIegers förvåning foten tillbaka, och när läkaren upprepade kittlingen, uppreste han sig hastizt med utropet: Nej, det här står ej sjelfva djefvulen ut med!9 Ett gapskratt skallade nu från alla sidor; till och med den dystre Poller som under nära tio år varit otillgänglig för alla gladare intryck, tvangs af det komiska i situationen till ett leende.