Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1870, sida 2

——2 — ————— — — ———— Sedan detta skett lutade ban sig tillbaka och frågade howom, hvad straff havs mördare hade fått. Han upphör att vara friryttare och mäås e nu spiona ull, svarade Sjuk vahtaren. Godto, genmälde den sjuke, var god och tacka törestandaren derför å mina vägnar. Efter en paus tillade han: l natt skall, såsom tecken att Jag dött oskyldigt, en hvit hare visa sig här på Spielbergo, Dessa voro hans sista ord. En minut sednare började ban att rossla, och rosslingen räckte till klockan half tio. Då uppstego tre djupa, langadragna suchar ur nans brost, och sedan teg han, och när sjukvaktaren nägra ögonblick hade hallit en spegel frrmtör hans mun och ej funnit någon fläkt på dess yta, skyndade han att tilikannagifva, det, Weps skiljts hädan. vkut sadant slut alltså, sade Ilåäger, maste kvickhetsjäga ren fa, som, i likhet med en giftig insckt, anföll och sårade alla med sina sarkasmer. Döden ensam mahtade tysta hans ovettiga Ja tunga. Lägg honom på en bar och för honom borto. vlIIvad tilldrager sig här? frägade den vu intradande sjäkaren. Weps. som ni redan ansåg vara på battringsvägen, har aflidit. Örverraskad af denna unde rättelse, trädde läkaren fram till den aflidnes