Norrländska Korrespondenten – 8 mars 1870, sida 2

åren arbetet, under min frånvaro varit i min boning och Jemnat min hbustru ett ganska likligt understöd. Da skulle jag gerna önskat det gjorda ogjordt, men det var försent. Jag blef strax derester gripen, bekände mitt brott och fick min dom. Ni ser således min fröken, att det var brist på förtroende till Guds barmhertighet, som störtade mig i olyckan. Hade jag haft förtroende till Gud, bade jag säkerligen ännu varit en lyelig familjesader. Innan änau Wilhelm och Paolina aftorkat de tärar, som Pollers berättel-e hos dem fran kallat, öppnades porten till tråädgarden, och fältväbeln Schiller hallade båda fångarue till sig. Ni master, sade han, hjelpa till att bära. ett lik itran sjukrummet till likka mmarenDen aflidne var Weps, kvrickhutvudet; han hade, att döma at symptomerna, aflidit af bjernioflamation. Förestandaren, kontrollören och vägra soldater stodo vid sängen, på hvilken han låg. I likhet med panduranföraren Treuk, som äfvenledes på detta gtälle slutat sin lefnad, bade han förutsagt sin änUalykt för sjukvaktaren; men denne trodde honom inte, efter som han klockan nio om morgonen, d. v. S. trettio minuter före den af houvm bestän:da tiden för hans aflidande, såg honom med god smak äta sin soppa.