läger, tog hans ena hand i eu af sina och lade sin andra på hans panna. Fortsättaade umlersökmnaen, blottade han raskt hans bröst och kände på det med synlig sjalsspänmng. IHaller ni honom för skendöl, herr doktor? fragadle Heger. vNLUJo, svarade denne med bestämdhet och gaf dervid likets hufvud en kraftig örtil, så att det föll åt andra sidan. olIIvad skall det betyda ?2 Det var ett försök att återuppväcka den dödev, svarade läkaren, men efter som det ej gjorde åsyftad verkan mäste man göra ett nytt försöko. Han skickade derpå efter lack, tände det vid ljuset och lät en brännande droppe uedfalla på Weps bröst. Afven nu förspordes ingen verkan. Då log läkaren och sade: Tredje försöket skall aflåöpa lyckligare, men jag skall ännu halla mig till de lindriga medlen. Ian började derpå att kittla honom under foten. Plötsligen drog Weps då till IIegers förvåning foten tillbaka, och när läkaren upprepade kittlingen, uppreste han sig hastiut med utropet: Nej, det här står ej sjelfva djefvulen ut med! Eu gapskratt skallade nu från alla sidor; till och medl den dystre Poller som under nära tio år varit otillgänglig för alla gladare intryck, tvangs af det komiska i situationen till ett leende.