Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1870, sida 2

sällskap den tappra hop, som medelst knölpåkar, knifvar, dyrkar, kofötter, beckplåster och beckkransar söka inlägga något romantik i den snöda nyttans, och elektricitetens århundrade, men gå under på försöket. Jag säger Eder, kära vänner, att jag blott för ett skämts skull kommit bit, och om ni benäget viljen låna mig edra långa öron, skolen j få höra hvaruti det bestod. Min fader skickade mig åt fanders, emedan jag ej ville åtlyda honom. Efter många och högst intressanta äfventyr gjorde jag bekantskap med en dam, som reste omkring med ett vaxkabinett. Jag tjenstgjorde hos henne såsom tolk, sekreterare, kompanjon, trumslagare o. s. v. vVi kommo till Zwickau, en underskön stad, hvarest med klockringning och trumpetslag förkunnades för allmänheten, att rådhusets illuminering genom offentlig auktion skulle öfverlåtas åt den minst begärande. Vid hvarje borgmästareval derstädes är det nemligen brukligt att festligt belysa och med transparanger smycka rådhuset Det tillkännagafs äfven, på hvad sätt det skulle ske. Jag infann mig vid auktionen och gjorde ett aubud, för hvilket konkurrenthären förstummades. Hammarslaget förkunnade min seger; men ingen afundades mig den, ty för 40 thaler