Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1870, sida 2

pet: luft, luft, ville besvärja alla fyra elementerna, och derföre skrek han: luft eld vatten och jord! vAck, herre Jesus! skrek den nyvalde borgmästaren, till hvars ära rådhuset brann, en sådan illumination har jag under min lefnad ännu aldrig sett! Weps, Weps, fördömde Weps h Stående på Koberget utom staden, fröjdade jag mig åt mitt verk, utan att, tyvärr! liksom Nero, hafva den fröjden att se alla hus uppgå i lågor. Snart ansåg jag det dock rådigast att begifva mig derifrån. Jag flydde ur Sachsen och satt just i ett kaffehus i Prag och läste i en tidning berättelsen om den förfärliga tilldragelsen, då det uråldriga rådhuset med sina många, oläsliga handskrifter uppbrann, och rättstjenarens åttioåriga farmoder fann sin död i lågorna, vär dörren öppnades, och ett par polistjenstemän inträdde och i min person tillfångatogo anstiftaren. Här slutar sorgespelet, ridåen nedfaller, och Weps applåderar sig sjelf., vOm eger berättelse är sanno, sade Poller med en mörk blick på Weps, vyförtjenar vi galgen mer än någon annan. Att blott för nöjes skull antända ett hus och ej göra sig samvete deröfver, att en menniska uppbrännes, kan blott en djefvul.o Min kära timmermano, genmälde Weps, onär du ser mig, så ser du