Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1870, sida 3

Det undgick ej Weps, att Paulina behandlade Wilhelm med särdeles huldhet, under det hon ej bevärdigade de andra fångarne med ett enda ord. Detta gaf honom anledning till satiriska anmärkningar, som vanligen med halfhög stämma delgåfvos Rudvolf. Denne syntes ej finna dem särdeles roliga, ty han befallde honom tiga. Men detta gaf Weps blott anledning till ännu elakare kvickheter, då han förnam, att äfven Rudwolf städse förföljde flickan med sina blickar. Den gamle tvärviggen Hegerp, anmärkte han en gång, omåste vara tacksam mot eder för eder uppmärksamhet mot hans brordotter)vSnart fick Weps tillfälle att äfven inför Paulina visa sin talang. Flickan sade nemligen så, att äfven de andra fångarne kunde höra det, en dag till Wilhelm: Skada, att solen inte vill lysa, ty mina violblommor vilja derföre ej komma upp?. I anledning häraf tillät sig Rudwolf den anmärkningen: Vi hafva ständigt kvar solen och det en skönare sol än den himmelska. Se blott en gång, Fröken Paulina, åt det håll, hvarest edra violblommor slumra; eder solblick skall säkerligen genast skänka dem ljus, frihet och lif?. Flickan förskräcktes öfver fångens djerfva hyllning; men hennes bestörtning ökades ännu vidare, när Weps