Norrländska Korrespondenten – 1 mars 1870, sida 2

mäl friryttaren. Eder man, fru Therese, har tillåtit sig yttranden, som högeligeu sårat mig. Bry er ej derom; han menar ej så illa. vJag vill hafva mina penningaro. Ni ämnar väl ej låta utmäta summan ?) Icke just det, men jag angifver hela sakeny. Ni skämtar säkert ? menade Therese. Tvärt om, min fru, är det min allvarsamma meningo. Har ni ej svurit på, att ni vill göra mig lycklig? Eder man är en grobian utan folkvetty. oMin Gud, vaktknektarne sitta derute och höra vårt samtall ropade Rothkröpfel och vred händerna. De hafva redan gått sin väg. vJa så, då förklarar jag eder Rudwolf, att ni är en skurk, som beröfvat mig min själsfrid h. vJag tror, du är svartsjuko, sade den lika fula som koketta frun med ett skalkaktigt leende. — Var förståndig, Rothkröpfel, du känner min dygdv. Jag känner blott min olycka lo ropade traktören, medan han sprang af och an och ref sig i håret. 00 kvinnor! kvinnoro Jag måste genom en kort förkla