len orimliabet och inlonselvens? Men så antas eckså wåra kommunallagar frän början til slut ten mörkaste, ja, ten ränste herendom. Den olikta röstråtten kon, praktiskt tillämpat, ba de wåtligaste följter med sin; och erfarenbeten har bellagstaen mer än en gång bekräftat retta. Man fan — blond många — lätt tänka fia ett fall sätant fom detta. J en fommun fiuz nas t. er 10 skatislyltige, of hwitka en ener 20,000 rer i ärlig inkomst och de öfrige nio 400 rer hwardera. En wace fer dag faller vet herr patronen in att för kommunens räkning upföra en stor praftbygnad. Han uttyser, i coenffap of sjelfwalt ortf, stämma. Man samlas. Herr patvonen inleder för: bontlingarna med ungefär följande ord: Jap har i dag suammankallat ever för att böra etra tankar i en wiatig fak Jag will nämligen föreflå upförondet of en större samlingelofal, hwars an länaningekestnatd slulle met tana 50 Pro. cent af wår ärltiRa infomfi — Ane tager ni förflaget 27 — MMj, ropas i korus — Men jag antager ret, och berimed punlt, Ratronend utgift blsefwe wieserligen i och för fig samt jemn: förd med de öfriaes stor — retta milja wi ide bestrira; men vå ten förre myc fet gott stulle tunna lefwa af den åter såente hälften af inkomsten, skulle de senare teremet i ett nu se fin brogta till tiggarstafwen. Det är wisserligen sannt, att wi ide ha något exempel af dylik beskaffenhet att framwisa i wårt land; men det fon inträffa. Ett och onnat liknande mifiörhållonde har rock i ätskilliga velar af wårt land beftag: ligen eat rum, Wi förbiaå här ve moraliska söljterna af den olika röstråtten. En fråga tränger fia deck på of. Huru ffall jemnlikaitecen funna förmwertligag eller ha någon framtiv för fia i ett lant, ter lagen mäter mennislans wärte efter storleken af ten förmögenhet, bon eger? (Fortf.) Uti n:o 14 af eter tidning för detta år förefommer underMertelanden från allmänbeten en påpekning för husegare att, — så må sägos — lyrta lag och författningar. Wi hafwa tagit noga kännetom af tet åberopade lagrummet och funna ide tyta tet annorlnnra än att all båre beböflia oc obehöftig snö och is fan opåtoltt lvarliaga förväl å gator sem aränter, utan det minsta wirröranre. Wisserligen händer att ftardfiskalen ena, polisbetjenter andra gånger tibsäga om unranskottning ech bortsöring af snö, men huzuwira teras ups maning bör åtlyvag är mer än hwad wi och kanske många andra med oss före ftå. Före orrningestadgans inträrande i kraft af lag d. w. s. ren I Jannari 1869, fans till efterrättelse en af mar gistraten utsärrad kungörelse, om wi ide missminna ess af år 1858, men denna, blef liffom många andra tylika genom ordningestargan uphäfwen; och fom oss weterligen magistraten ide bestämt nå gon tid för untanskottning, uphuganina och slynrsamt bortjörande af snö och ig hafwa wi ej häller ajort of uti ifråga: warante afseende förfumlipe. Många husegare i staden.