befarare proselytmaleriet ausäg tal. för ett hjernspöke ätminstone från judendomens sira och hwad katolikerna anginge, wore ej fördelarna på embetsmannabanan få lodande att de kunde föranleda några utemortentliga ätgärder från de: ras sita. Slutligen förekomme det märk: tiga förhållantet beträffante ven religiösa oförtragsamheten, att denna just wore störst på ve orter, ber deesa trosbetännare ej sinnas och der man ej balt till: fåle att lära fänna dem. Kammaren borde, anmärfte tal. fluttigen, wisa att ven upplysning tammaren eger icke är ett tomt ord, fom låter slrämma fig af en eller annan förrom. Hr frid Grivenstedt ansåg att ur hwilten synpunkt man är betraftade frå gan, syntes inga hufwurfattiga hinter uppståäla fig met tensamma. Redan 1867 ärs konstitutioneutskott antydte wiesa wiatiga principiela skäl, som talate för sörslagete antagante. Toleransens forrringar, den rättwisa, fom bör tll: relas hwarje metborgare, äro wigtiga orsaker, litasem ret anseende wi uncer närwarante tider böra ega hes andra felk i wiss mån bör inwerfa härpå. Enl. tal:s omtöme utyör toleransen för det mest egentomliga i mennistonaturen, det rent menskliga hwari man ide fär ins aripa. Detta stät ensamt borde wara tilräckligt för frägans lösning, om ej vet låge en rättwisa uti, att samhället ide gör någon ffilnad på sina medlem: mar. Man måjte befinna, att vättwis sans gruntsats är ven förnämsta för famhället, def grund oc) ändamål, och att det läge en motsägelse i att fambhäl: let uppträrde i frid met sitt änramal. Det läge en förtet rwuti att tillegna fin ressa stysbarn ide biott i syfte att få del of teras insigter, utan fastmer för att erhålla teras fulla hjerta, Den aruntsatsen att ett folks upplysning ej bör sianna efter ven öfriga fora folk familjen får ej ställas få ebetyrligt högt och förslaget må ide täntas såsom en swaghet och eftergift åt utlanret. Bes träffante te allmänna grundsatser, fom uppräknats för förslagets förkastante, mäåste man tock först bewisa, att följ: rerna blifwa så skarliga. att man eger rätt förtasta det. Tal. förssälte sig art älstilliaa sormela brister wirlärte ret, men i alla sätana förslag kunna äfwen efter noggrann pröfning wira större fel förekomma; om oc sårana finnas i vet föreligaande lagförslaget, böra tessa fun: na uppwängas af tess wigt. För öfrigt hwila inkasten häremot på föreftälnins par, fom med hwarje dag aftaga. Hwad tillträte till de nämre befattningarna angår, få kunde wäl en förjtånvig till: lämpning bermwid ega rum. Til slut erinrate tal., att tet läge en känsla af glärje för den nya formen af reprefens tationen teruti, att funna framföra til sitt mål en wigtig kulturfråga hwilken slulle wisa, att lagstiftningen kommit i gora händer. (Bifall). Hr Leffler upplyste, att ingen lärare af fremmanre tresbekännelse enligt nu gällande folkskolestadga funde wara fom petent till jolkskolärare. J elementarläårowerken åter kunde ingen wära upp: stå genom att ammwända en få Ivalifices rad person fåfom lärare i wetenskapliga ämnen. Om något proselytmakeri, wil: fet tal. dock ej befarade, flulle yppa fia, kunde snart en aräns sättas dersör. Uttalare fig för bifall.