ett ämne, hware behandling nödwändigt sordrate den insigt i tristendemens ut: wecktingshistoria, som wore nörwändig för att bekläda platsea. Tal. kunde ej ins fe några faror af det hwilande grund lagsförslagets antagande, hwartill Han ämnade rösta jakande. Hr Chrenborg, instränkte fia till att antyda fin stäuning til den wigtinga frå gan. Säjom lanstiftare båre för stat och kyrka äläge det representanten att utöfwa fördragsamhet ej blott mot vis senters utan äfwen mot tyrtan. Här med öfwerensstämde ej ven åsigten att tillåta betännare af fremmance troslära att såsom ritstagasmän deltaga uti algö: rande af swenska tyrkans angelägenheter. Tal. tunte derJör ej bijalla förändringen uti 26 F R. O fåran ven enlit tonfti: tutioneulslottete förslag slulle lomma att lyta. Deremot Jremmante tresbetännarcs rättighet till siatens embeten med föga eller in en insbräntutna, sluue 18: serligen en inkonselvens uti lagstiftningen genom dess antaganre uppstå, men vå ojemnheterna under Den prattista tilämpningen af densamma lätt tunde utjemnas, twetade tal. ej att dertill lemna Hr Staaff förorrare förslagets antas gante, ehuru han mot en eller annan tel ej kunte annat än hyfa betäntligbe: ter. Om fråga warit om att nu nFenast utplantera judar och katoliter jom Do: mare i lantdet, slulle tal. metsalit sig bet, men få länge allmänna förestäuningssättet inom de olika orterna ej wälwil liat skule mottaga en romare af remmanre tresbekännelse, stulle nog den hög: sta mynriabeten ej utnämna någon får tan Defurom framhöll tal. att vet skulle komma att dröja länge, innan nås gon tillämpning af en del förändringar uti 28 Å R-F. tunte komma i fräga. Hr ÄAdlersparre talade lUtaletee för bifall. 3 lithet med br Wijk intygade tal. ott de mosaiska trosbetännarne förs tlorat sig fullkemligt belätna med den förändrina, fom blifwit föreslagen, samt att de med tackjamhet emottoge te sörrelar, som densamma erbjöde3 jamma syfte vttrade fia äfwen hr Nils Larsson, fom anmärkte att! vet inteteronta töreftälls ningesättet entast funnes hos ven minst upplysta delen af nationer fomt att detta snart skulle förswinna med upplysgnins gens framstea. Hr Printzensköld byste inga betänklig: beter wid att uttala sitt bifall till detta förslag. Allt för länge hare i arundlar gen stätt bestämmelser, binvertiaa för wiesa medborgare att efter bästa förmås ga gagna sårerneslanret, bwarigenom mången måst wälja olämplig bana, men — hwad wärre är — staten hått miste om mången talang, hwilfen hon ide har råd att kasta bort. Förändringen wore enrest en simpel rättwisa, tå ren gäfwe rättiabeter för bestridra skyldigheter. fälen deremot hade ingen hållbar ftåndpunkt. Serskiltt anmärkte tal., att fars hägorna rörande så beskaffare personers inträve i högsta romstolen more mera ffenbara än werkliga. Beträffande eden kunre bet wäl bänta, att mången kristen domare terutinnan stode fig slätt. Man hade angående komvetensen till riksragsman anmärkt, att lagförslag från fyrto: mötet fomme att behandlas wid rifgra: aen: men tal. trorre; att de i fåran bändelje, såsom malda folfreprefentan: ter skulle meta att göra fin pligt. Det