nen, jom man egenslup of förarde bi wit ålagda att betala, samt dertill fått uppoffra ett eller annat hundrade Ridr på resor, anskaffande af handlingar m. m.; detta oaktadt fan man tappa saken i Här varg-vätten. Får man sedan ändring i Hof-rätten, få anwändes i de aldraflesta fall of mig omnämnde 4 så, att foft: naderna mot hwar annan qwittas. Sedan retta inträffat fullföljer wederparten målet till Kongl. Maj:t; den ursprungliga för randen måste följa med dit, Hof rättens dom fastställes och i wanliga fall får man ersättning för fina fostnader i Högsta Dom stolen, men kostnaderna i Underrätterna de äro och förblifwa qwittade parterne emellan. Att detta är rättwisa det fan ätminstone ide jag erfänna; jag anser att det bör och skall wara en sanning, att den foten slutligen tappar gäldar fin weperparts alla tostnader, man må mi hafs mu fått rätt först i den eller den Rätten. Jag får derföre wördsamt föreslå: det Nitsdagen beslutar den ändring uti 21 kapitlet Nättegångsbalten, att den saken slutligen tappar skall gälda fin: wederparts alla rättgångs: och andra kostnader, utan afseende på hus ru målet blifwit afdömdt i Underrätt. Om remiss till Lag-Utskottet anhålles. Etodbolm ten 25 Januari 1870. —Lc— —