beter, bör ide komma i fråga, då fiändiga inflyttningar pågå och olika tyrkor byagas i olika länder. Tal. påpekade det onaturliga, i att sammanblanda stat med religion och be: rörde derefter dessa religionsstrider, fom fläckat häfderna och han nämde mosaiska bekännare, fom känt fia dragna till fris stendomen, men afskräckts derifrån, till följe af dessa hemska scener, hwarom historien talar. Det nuwarande lättare twånget åter kränker olifa religion8bekännares medborgerliga ära och utgör dessutom ett lockbete att öfwergå till an: bra läror. J strider för inträssen får dana fom dessa, vå det päller att till: fredsställa rättwisans och billighetens fordringar, har just faommaren ett till: fälle att lägga i dagen fina bästa och ärlaste känslor. Tal. slutade med en önskan till Gud, att denna vag måtte för religionsjriheten blifwa en segrens och icke en nederlagets dag. (Bifall.) Hr Rundgren upträrre icke utan inre kamp och strid, ide utan frultan, men också utan bäfwan; då han skulle bes kämpa de förutfattade meningar, som förefunnes angående dessa angeläpens beter hos de uplysta och den starka påtryckning de i denna fråga utöfwa. Han kände fig dock tydlig att funna fram lägga witnesbörd, att han ej ftod ens fam å fin fiva. Representanten från rifets andra stad yttrade wid ett föres gående debatterande af detta lagförslag: jag fruttar, att detta förslag faller om det framkommer i tetta skick. Ett an: nat yttrande i samma frågor låter: Som jog antager, att detta förslag wid nästa rikodag kommer att förfalla. Tal. hade welat citera dessa omrömen för att wisa hwad högt wärderade personer täntte härom. Oaktadt de betänkliga brister, fom wid löåda förslaget, är dock mången benägen att antaga detsamma. Men äfwen up: lyfta tänkare funna wilseledas och tal. wille söka belysa några af de släl, fom man anfört för det hwilande förslagets antagande. Man bör ej wid behandlingen af mår ra inre ärender låta fig ledas af tanfen på hwad möjligen utlandet tänter derom, ty detta fan ide ha något att bestämma wid ändringen af en grunds lagsfråga. Dessutom förekommer i 78 S of Norges grundlag juft ungefär enabanda bestämmelser ang. de ifrågama: rande rättigheterna, fom i wår nu gäl: lande grundlag. Man har sagt, att vet är endast ett fåtal, fom kommer i åt: njutande af dessa rättigheter. Detta kan dock ide wara någon grund för antagandet, ty en liten gnista fan tända en stor brand. Sulle det wirare wara stadligt för staten, att den gick miste om förmågor, hwilka tillhörde en frems mande trosbekännelse, i en tid, då man talar så mycket om indragningar? Tal. hade betraktat frågan ur synpunlten af tolerans uppfattad såsom en stark ite. Han kunde förstå huru man lefwer för kärlekens, sanningens idger, men toleransens stöter på något hårtt, likgiltigt, Den föreg. tal. hade warnat mot att beakta fördomar hos komitenterna. Det ir rätt, att wi ej ffola lita leda oss deraf, men wi böra ej lemna tem ur iate, ty hwad fom år fördom för en, jan låta bli att wara det för en annan. Tal. anförde i afseende derpä anektoten om en tjuf, som, anklagad för inbrott AA AlL:::: —