C(CCCAA ve A3 ITNE TEEOEEIRATKOAARRET I Polisoc Rättegångssaker. Rådstufwurätten i Sundswall d. 14 Febr. 1870. Ransalningen med for stöld anklagade 20-årige ynglingen Erik Hammarberg, börjades af borgm. med anförande af ret täntwärda ordsprålet: tfrutan går få läns ge till brunnen, tills hon fpricer. Huru länge Hammarberg gått fom en truta, fönner ref. ej; men nog tyckes han, att döma af hwad fom under målets hands läggning förekom, wara på god wäg att spricka. Den tilltalade häktades sistl. fredag och stod un, antlagad för stöld af 27 rdr från förre handelsbetjenten Joh. Peter Nilsson. Företedt prestbetyg vitsordade Hammars bergs hittills goda frejd. Han är södd år 1850 här i staden af ännu lefwande föräldrar. De twå sednaste somrarne har han haft plats om bord på Sylfide, har sedan fijåat på bryggeriet, i handelsbos darne eller hos slagtare. Poliskonstapeln Lindeberg berättade, att I målsegaren den 11 d:s befunnit fig, starkt anlommen, å Ålerlundska krogen och der sammantråässat med den häktade, hwillken han bjudit på bränwin efter hwars för: tärande han såsom fullftändigt rufig Olif: wit utkastad. Då stulle H., under före wändning att hjelpa Nilsson til maftfontoret, sysslat något med denne men derefter och då folk tillkommit sprungit fin wäg. Stadsfiskalen anmälde att poliskonstapeln ECritsson gripit H. och berättade angående förloppet wid visitationen att H. på tillfrågan sagt fig innehafwa endast 2 danska slantar men ett, då han afkläddes 4 fed: lar, hwardera å 5 rdr, besunnits gömda mellan skjortan och en derunder brukad blå tröja. Dessa 20 ror tillsammans med 6 rdr 50 öre, som H. rumlat upp i Hemgrafwen och 50 öre, fom han has de i wästfickan utgöra just 27 rdr, Ywars på Nilsson blifwit bestulen. Hammarberg nekade med påstående, att han, som den 11 d:s hulpit slagtaren Ek med nerslagtandet af en häst — hwars egare, Rydberg, derför godtgjorde honom med 1erdr —, i sällskap med bemälde Et oc Bolin besökt först Knansts krog och sedan Åferlunds och på begge ställena dels bjudits, dels sjelf bjudit på ett par omgångar fup. På det sernare stället der mycket folk, de flesta berusade, warit samlade hade Nilsson anträffats. Att dens ne blifwit uttastad, derom wisste H. intet; men då han gick ut derifrån, såg han Ek och Bolin förföfa resa upp Nilsson, fom, tåg framstnpa. Sjelj hade han också ful pit till; men slutligen, alt för drucken att med Et oc Bolin återwända till frog: rummen, begifwit fig fin wäg. J när heten af porten fann han en plånbok den ban täntte offentligen upplysa. 3 Hemse grafwen slutligen hade han bjudit några betanta murare och skomakare, hwars namn han dock ej mindes. Angåenre of Honom innehafda pengar påstod han fig hafwa sparat sedan jul om: fring 22 a 23 rdr, dem han alltid bvufate gömma på fött un skett. På de sista 14 dagarne hade han ingen annan inkomst haft än 1 rdr för hästslagt. Gripen af Eriksfon hade han bortkastat plånbofen, fruttande att han skulle mifs tänsas för att hafwa stulit den. Rå grund of alla dessa förswårande omftändigheter sölte domaren beweka Hoz nom med dessa ord: Wore det ide ärlis gare och bättre af dig, fom en ärlig swensk, att ersänna ftölden. Men få ärlig wille icke H. wara. In allade witnen: Lina Bergström, No fina Hellström, slagtare Ef, polist. Critsfon och exekutor Häggblom berättade, hwar efter annan, att målsegaren legat i fredagens starka köld ute i portgången till Åkerlunds hus; ott H. stannat ensam hos honom och en gång stått grensle öfwer honom; att derefter Nilssons rock och wäst, fom till en början warit wål hopknäppta, bes funnits öppnad, få att bröstet synts: att N. sagt fig wara bestulen på 27 rdr; att Hammarberg sprungit öst öfwer; att H. ej warit synnerligt rusad; att han på watttontoret först nekat till mare fig plånbokens eller pengars in: nehafwande; och att han fört springa från Erilsson. Målet upsköts oc Hammarberg, fom begärde att bli författ på fri fot, återfördog3 ; håftef