wid anblicken af denna mångt arbetsföra och lraftsulla swenska ynglingar, hwilka unver flitigt pokuleranre och fpel med fort och tärning tyctes finna fia alt för wäl i sitt öde. Säsom något ganska anmärkningewärdt will jag omnämna en hos dem alla framspringande till högsta oförskämthet grånsande äflan att, om jan så får säga, trycka ned tilll fig hwar och en i deras närhet lommanbe lantroman, hwilten de misslänta wara tem öfwerlägsen i intelligens och bild ning. — Här i landet, — huru måns ga hafwa ide tilropat mig detta, utan att jag genom mitt bemötande uppfor. brat vem tertihb! — pär i landet ä wi lifa goa allihop, fer vu .. . Ames ritanaren säger du, och vet gör jag med... Här finns inga herrar, för: siae; och fast du, gubemwurg, ffa wara af libre folk, får bu allt hålla till 200 att wara bror med Per Håkansson, för här ä ingen åtftilnad, tantänka; och inte wet jag alls, att vu är bättre än jag, för du får allt ta i och arbeta här, du också. Många wilja i sårant tal se ett be wis på huru råbarkad och dum mår uumoge är i jemförelse med andra na: tioners. Må få wara. Men närmar ste slulden bärtil äterfaller tod altid på te s. k. bättre tlasserna hemma i Swerige, — peofsesionater, bruksegare och prester m. fl. m. fl. — hwilta, mer högst få untantag, i alla tiver bemött de tem underlyvande på ett alllför hög draget, ja rent af föruttligt sätt. Den hwilken, såsom jag, warit i i tilfälle att iakttaga huru, t. ex. på wåra större jernbrut, t. o. m. den yngste bottållarpojken fan opåtaldt dua, stymfa och handgripligen misshantla gamla atktninggwärta gråhärsmän bland godsets torpare ech arbetare, ban mäste finna det helt naturligt att almogens i ofunmig: bet och half träldom upförra föner, fom wid anfomsten hit fe fig genast insatta i alla en fri oc sjelfständig menniskas rättigheter, upträra just få, fom ofwan omtalatt är, och ide annorlunda. Det är glärjen öfwer ben wunna friheten, blandad med harm öfwer att få länge bafwa blifwit bebandlad såsom slafwar — bet är, med ett ort, ben hittius une dertryckta men nu med eng til fult lif wäckta tänslan af eget märde, fom på detta fått gifwer fig luft. I