Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 2

sägelse till hans ansigtsuttryck. Jag vet ej, nådigo herre, hvad Ni önskarn, sade han motsträfvigt. Jag har redan en gång sagt. att jag ej vet någonting om krigskassan. Huru kan jag anses skyldig att ansvara för den? Hade man lemnat den i mitt förvar? Nej, nej, och tusen gånger nejv. Ni måtte ej hafva förstått migy, genmälde generalen. Jag begär ej af Eder någon upplysning om krigskassanutan om den unge officeren, som dog i Edert hus. oOm den sårade Fransmannen 25. oHan var min sonvo. Mjölnaren drog ett djupt andetag. Eder son o utropade han förvånad. Det tänkte jag ej på. Ja, ja, nu blir mig allt begripligt. Jag finner det vara alldeles i sin ordning, att en fader gör sig underrättad om sitt barno. Hvad vet Ni om hans lidandes historia? Man har sagt mig, att en kula, som inträngt i hans bröst, förorsakat hans död. Behandlade honom någon läkare? Hvad sade han på sjuksängen? I hvad själstillstånd var han, då han dog? Hvar har man jordat honom 27Derom kan man säga mycket eller litet, allt efter som man fäster sig vid småsaker eller ejo. svarade mjölvaren. Eder herr son var mycket tålig. Min hustru grät för hans skull och sade, att han slocknade som en