Norrländska Korrespondenten – 15 februari 1870, sida 2

Man känner ej anledningen. Gollinger föregaf, att det skedde af våda. Han sade, att han drömt, att katten uppåt trasten, som de hade i en bur. Derföre hade han rusat upp ur sängen under sömnen och tillgripit en till hands varande vedyxa, i afsigt att dermed slå efter katten, men i stället träffat hustrun, som låg i en annan säng tätt invid hans egen. Läkare förklarade ett sådant tall visserligen för möjligt; men som vid liköppningen en betydlig dosis arsenik fanns i inelfvorna, och det var allmänt bekant att makarne lefvat i oenighet, ansåg domstolen dråpet hafva varit afsigtligt, och han fick följaktligen en mördares dom. Dödsstraffet har dock sedan för honom förvandlats till lifstids fängelsev. Gollinger inträdde. och vaktknekten, som infört honom aflägsnade sig. Martin Gollingervo. sade generalen till gubben, som med halfslutna ögon betraktade honom, vjag har kommit hit för att af Eder erfara ting, som för mig äro af största vigt, och beder Eder derföre sanningsenligt besvara mina frågor. Sedan Vandamme förlorat slaget vid Kulm, sprängde om aftonen den 31 Augusti 1813 en skara ryttare in på gården till Eder kvarn. De hade med sig en vagn, hvari en ung, sårad officer jemte krigskassan befann sig. Nöden tvang de flyende att nedgräfva