Meddelande från allmänheten. Dialog mellan Knut och Sten. Sten (med andan i halsen): Bravol!! — bror Knut — bravo!! Knut: Hwad attan hakar går ät dig, hwad har händt? Sten (framräckande ett tidningablar): Läs! — Föns Perssons motion — kan man icke wertligen ropa bravo!? Hwad tycker du om mannen? Knut: Öfwerflörig fråga — jan tycler naturligtwis att ret är en karlakarl, men att ban måste sjunga solo på en få populär wisa fom denna borde wara, der, ywarest swensta folket reprenfenterag, begriper jag ide. — Wet vu, iaa bär werklig fasa för fabara om också med eng ropandes röft (folkets) i sitt sköte. Sten: Wieserligen, men jaga fom: mer just ihag Jobannes ort, och önskar för min vel att yran nårte roten på tet ofrultfamma, ödesdiara träret. — Bet tu, wår Persson lärer ha talat bra, men jaa tyder att andra talade, samtidigt, ändå bättre. Knut: Menar tu Sparren, vå? Sten: Nej jag menar te, hwilfa ro: pare böpre! hönre! — mår Jöns Peres sons wisa, tan i wåra dagar aldria fjungas nog hört, och retta insåno re tro: ligen. Knut: Ja Högre! Herr Peresen, böj högre din röst Tillgenljud i swenskarnes barm Eton: Och — lägre br Sparre, låt det bli din tröst Att ej öka swenskarnas Harm Sten och Knut: För statter, statsskulder, för staterån till —-lyx Utan ringasse profit för folket... Om Iejonet waknar Och friheten saknar; Då skakar det bojorna af Och ger dig en — araf. Högre, br Persson! böj höare din röst Genliut fius i swenskarnesbröst.