Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1870, sida 3

ganska rätt i att ej vara belåtna, och när de finna sig förargade, göra de ganska rätt. Det är fullkomligt sannt. Man kan ej vidröra de sista tjugu årens historia utan att såra dem, som beherska oss, och vid studiet af denna historia skall man till och med komma derhän, att finna hr Pierre Bonaparte ganska oskyldig. Min stackars käre Noir, icke var du det enda offret! Kejserliga familjen delar förtrytelsen! Ån då deras söner, som dogo i December 1851? Ån deras slägtingar, som mau sändt till döden vid andra ändan af jordklotet? Ån vännerna, slägtingarne och sönerna till dem, som man förolämpat, skymfat, smädat och undertryckt nu uti tjugu årstid? Hafva ej äfven dessa rätt att känna förtrytelse? Betyder då deras smärta ingenting, och har då deras vrede ingen ursäkt? Böra dessa utan invändningar låta döda en ibland sig? Måste de böja hufvudet och vid ett brotts begående tiga af aktning för lönmördaren? Ha, de högtuppsatta personligheter, som beherska oss, rätt att förtörnas, derföre att man skrifver emot dem! Begripa de då ej, att, om man behandlar dem på detta sätt, det är deras eget fel? Deras motståndare skola aldrig behandla dem så strängt eller