Prins Pierre Bonapartes mordbragd. (Forts. fr. föreg. n:r.) Klockan fem. Efter återkomsten från kyrkogården kringspriddes folket i gatorna och avenue de la grande armke. Natten började inbryta. Man urskilde blott ofantliga svarta fläckar, hvilka rörde sig utföre landsvägen. Några vagnar syntes knappt till. På flera håll sjöng man marseljäsen. På alla hustrapporna talade man lifligt om det, som nyss tilldragit sig. Många kvinnor hade blandat sig i dessa olika grupper. Äfven de hade varit ända på kyrkogården och der alla kastat blommor på den af oss alla begråtnes likkista. Viktor Noirs familjs smärta upprörde särskildt alla sinnen. Man erinrade sig denna så godhetsfulla och leende gestalt, som ännu för några dagar sedan var så full af lit och glädje. ÖoAcky, sade en arbetare till oss, vom ni liksom jag dessa två nätter sett hela denna fattiga familj gråta lo Han tillade: Och barnet, som är der; hans lille brorson, tror jag. När han inträdde i likrummet, sade han: Se, farbror sofver! och nalkades dervid sängen. Och sannerligen tycktes han icke