Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1870, sida 4

nade ånyo ett par, totalt utmattadt, åt ve twå återstående paren att täfla om priset, och då klockan slog 4, utan att re twå sista paren ännu upphört att walsa, föll blodet i broppar ned på golfwet från fingerspetsarna pa te stackaes violisterna, hwilta med ängestswetten i pannan allt mattare förde ftråten. När klockan ändts tigen wisare 5, föll en af de walsande damerna i wanmakt, oc) under oerhördt bifall tillerkänre man priset åt vet par, fom ännu, ehuru ingalunda lifligt, fmänge te omkring. Damerna blefwo mer vö: da än lepmwande förda till fina hem, och flera af dem få wäl fom af kavaljerna insjutnade mydet alwarsamt. De mås ste låta slära af fig slorna, till ven grad bade fötterna uppswullnat.