Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1870, sida 3

VITS VS VA, ywen 3533 HT rvur! kerna medgifwen. I Hr Jöns Pehrssons motion i andra fammaren om ne sättning af anslaget under första hufwudtiteln till I million r, föranledde en ganssa märllig debatt emellan hr Erik Sparre och motionären. Hr Sparre inledde sitt föredrag med ett ut talande af sin twekan att yttra sig i det föreliggande ömtåliga ämnet. Han knnde dock inte tiga, förnämligast af det släl, att då han under förra riksdagen fått höra att en dylik mo:ion blifwit wäckt i andra kammaren, hade han på samma gång med förundran funnit att den ide ätföljts af någou protest. Han wille verföre nu, då motionen ånvo blifwit wäckt. protestera emot densamma såjom juridiskt omöjlig. Qila litet fom en enslild person stnlle ega rättighet ott bryta ett ingånget aftal om arvode åt en tjenare, lika litet eger uepresentationen rätt att på eget bewåg nedsätta den konungen tillförsårrade ci: villistan, menade tal. Apanaget unde ej fö ändras annars än wid en regents tillträde till regeringen. 3 alla stater utan undantag bestämdes civillistan wid retta tillfälle, och det funnes intet exempel på, att representationeu sedan ensidigt nedsatt deusamma. — (Den wärde fal. tyckes här glömma, att, om wi ej missminna oss, exempel alitwäl funnits på att civilliftan blifwi ökad medan regenten futtit på tro: uen, och en ökning torde wäl äfwen wara en förändring). — Emellertid wille tal. fästa uppmärssamheten på te obilliga i den af motionären föreslanna åtgärden. Tal. hade fig nemligen betant, att lonnngen utdelade en mängd pensioner, hwilka till en stor tel woro arf ifrån Carl Johans och Oskars dagar. Jngeu artist befölte heller Stockholm, utan att konungen wore nödsakad att töpa 50 a 100 biljetter till haus prestationer. Jngen olycka timade, utan att man gjorde ansprål på fonunz gens lassa. På tonal. teateru uppoffrade konungen stora summer; m. m. m. m. Således wore tlart, att konungen behöfde stort underhäll, då civillistans utgifter wore få betydliga. På grund af det ans förda skulle tal. heldst önstat att kamma ren wägrat remiss å motionen, men rå detta ej ginge för fig, anhöll han att hans protest måtte få åtsölja motionen till ret utstott, fom ftulle behandla densamma. Hr Jöns Pehrsson, fom nu uppträdde, fade fig hafwa swårt att swara på den föregående talarens framställning, emedan denne wisserligen stundom talade med hög patos, men stundom åter få lågt, att det more att befara, att han inte en gång sjelf hörre hwad han fade. Motionären hade redan i fin motion yttrat, att han ej hade synnerlig utsigt att winna direlt framgång, men indirett hoppades han att funna fästa första hufwudtitelns höge inz nehafwares uppmärtsamhet på ställningen i landet, För öfrigt kände tal. ej till nå: gon paragraf i grundlagen, fom fare tin der i mägen för den föreflagna nedfätt: ningen, hwillen dessutom ide nödmwändigt behöfde göras på det särskilta anslaget till tonungen, utan sälerligen kunde ske rå något af hufwudtitelns öfriga anslag. Den nyssföregående tal. hade äfwen yttrat fig om sin benägenhet för sparsamhet, och man borde tunna hoppas att han wille —p— —