del aktigt, att danan erhåller en få wefte T lig rigtning fom möjliat, finner k. m:t rock ven obetydliga dragning i wester, fom af GSemwallaslinieng förande öfwer Fors blef en följd, ide tillräckligt upp: wäga den tillökning i kostnad med ej mindre än 415,000 rdr, som deraf skulle föranletas. K. m:t anser följaktligen att, derest hufwudriatningen tages öfwer Tonreberg och Sewalla, det särskilta alternativ för banaas fortsättning bör wäljas, hwilket af Jernmwäiggbyganadestyrelsen blifwit benämndt Sewalla — Ånasholmen — Muren—Wansjö—Krylbo —Horndal—Storwik, med antecknad byar natskostnad från Thurebera till Stor wik af 15,459,000 rdr, men, att, rå uns der banans bygande bör tillses, i hwad mån inom den beräknade bygnarskostnaven en ytterligare dragning åt wester låter fia göra, banslinien bör upptagas unter benämningen entast of Tburcberg-— Sewallu — Wansjö— Krylbo-Storwik. Jemföres nu till wäalänad och anläganinas ostnad denna sträckning m d edt alternativ af Sula linien, fom på samma sätt sträcker: fia fram till Murev, Winsjö och Krylbo, fiunes, att Sewalla-linien mellanändpunkterna Stod holm och Storwit har företräde af arwara öfwer 115 mil fortare, men i Yns längningskostnad kräjwear 2,617,000 att mera än Sala linien. Derefter föresläs antagandet af S:: walla linien på sätt här ofwan blifwit närmare bestämdt; hwarefter och till filt regeringen före slar rikstagen att bewilja till fortsättande af arbetena å norra och östra stambanorna, med hälf: ten till hwardera banan ror 2,590,000 rikstaler. Således endast 1,295,000 rer till norra stambanan. Då jernwågspropositionen remitteras tes uppstort en förberevande diskussion i benage tamrarne. J den första talare herr Bennich och C. A. Raab för Sala: linien. 3 andra kemmaren yttrade sig i fam ma anda br Asker, fom också wäckte mos tion derom, att rikstagen måtte för fin del bestämma fia jör denna riktniny. Grefwe Sparre förkiarade fia ej funna fatta hwiltet intresse norrländingarne tunte hajwa af Salaslinien genom hwars untagante de skulle få 115 mil längre till hufwurstaden — såwida menine gen ej wore att draga rörelsen ifrån hufwudstaden till Gfle Hr Ehrenborg sutte i fråga, om ej i allmänhet det wore önskligare, att man, stället för att fortsätta med stambanornas byggan: de, insträr tte fig till att med statsmedel unterftödja anläggande af banor, fom medgäfwe tillgodogörandet af de ofantliga tillaångar, som i flera trakter af landet nu förefinnas, men wid suknad af lämpliga kommunikationsanstalter ej tunna realiseras. Hr Hirta fann och en wiss warfamhet i afseende på ftam: banornas fortsättning nörwåänrig, och satte särskildt i fråga, huruwira östra stambanan wore af den nationella mint, att def byagande under närwarande fi nansiella swåriaheter borde företagas. Inom Första kammaren bafwa, bland antra, följande motioner blifwit wäckte: Af hr Odelberg, om införande af tull å landtmannaprodukter och mwigja folonis alwaror; af hr Hazelius, om statens befriande