Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1870, sida 4

håller i Jannari häftet för detta år en uppsats rörande wårt kära fädernesland, fom ide fan annat än på det högsta uppröra hwarje uppriktig fosterlandswän. Uppsatsen, som har till öfwerskrift: Hoöirföljelse i Swerige, lyder få: Allmänt trodte man att opinionen inom bet protestantiska Europa hade fom: mit ven swenska regeringen att blygas öfwer te hårda, förföljande lagarna mot alla fom göra procelyter från statskyrtan, hwilka lagar alltjemt wanhedra ret landets kyrkolagstiftning. Men wi här bifoga, fortfar deesa lagar icke blott att wara till, utan de t.o.m. begagnas än: nu mot dem fom wåga hysa meningar afwikande från statskyrkans religion. Denna gång har straffet fallit öfwer en baptist; för några så år sedan drabbade det äfwen några romerska katoliker; och tet bör sägas till protestanternas heter, bäde här i wårt land (England) och i andra länder, att förföljelsen lika mycket sörtömdes, och grundsatserna för religiös frihet lita fraftigt framhöllos i nämns te fråga, fom om te lidande personerna bade tillhört wår egen betännelse Wi tunna derföre tala med desto mera dris stighet, vå wi nu förröma den fmåatkti: ga förföljelse fom blifwit anstäld met en fattig man, hwars nit för fin reli: gion föranledt honom att handla enligt grundsatsen att man mäste mer lyda Gud än menniskor. War korrefpontent uppmanar till penningsammanskott, för att sätta ifrågawarande offer i stånd att betala te böter fom blifwit honom ålagva, och wi önska hjertligen framgång åt bang upprop. Men mi wille gå ännu längre. Kunde ide föreställningar göras af någon bland wåra ministrar inför ven swenska regeringen, derom att man, genom bibehållante af dessa hårda lagar i tyrkolagstiftningen, och ännu mera, då man tid efter annan sätter vem i werts samhet, bringar skadal öfwer mår gemens samma protestantiem, och förswagar traften af hwarje ansträngning, som wi gö ra för religiös frihet och af hwarje an: klagelse, fom wi anföra mot de romerfttkatolske? Månne ide denna fråga är wiatig nog, för att uppmana lord Clarendon att anwäda fin bemedling och fina bona officia i denna affär? Det här ofwan åberopade brefwet är dateradt: 6 Portland Place North; Ded cember 20, 1869, och undertecknadt med namnet: Jon R Cheyse. Det innehål: ler en temligen fullständig berättelse om, buru Westerås konsistorium, möjligen på uppmaning af kyrkoherden i Ahls socken, befordrat till böter A. Ambrosius Erson från Mora. Det beter bland annat i brefwet: AUdenstund man i Swerige med den rena (vangeliska läran menar den Auadburgi: ffa bekännelsernas prinsiper, lärer det wara få engelska krisina med något alls war, fom ide skulle funna åtkommas af denna lag om de nödgades lefwa uns der Carl XV:s regering. Man torde få hoppas att allmänna opinionen i an. dra länder skall påskynda afskaffandet af denna anstötliga lag m. m. Äro ide rylika yttranden i utländska tidningar om wårt kära färernesland och wår regering både harmliga och förödmjufande? Nu är wisserligen redan den tag afskaffad, fom dömde Ambrosius Er. son till böter; men äunn kwarstår den lag, fom wägrar äktenssap och wigsel åt sädana medlemmar af wår statskyrka, som fått baptistiska strupler, och af sådana garunder wägras nattwardsgång i i flata: kyrkan, allrenstund de ide blifwit fonfirmerare. Hwad skall man säga i Ene land, om bet der snart spörjes, att en skånsk vise pastor som af barmhertighet wigt ett par dylika, mycket fattiga perso. ner från Westerås stift, hwilla rest land och rike omkring, jagade af sitt samwete, ed) rem ingen annan prest wille famman: wiga, blifwit på angifwelse af samma Westerås domkapitel, dömd af Lunds romkapitel till tre månaders fuspension från prestembetet; att denna dom af ftåns : ffa hofrätten blifwit stadfästad, samt att den anklagade omsider wädjat till tonungen, der frågan nu hwilar? Sn