trängsel lunna rymmas, till rilssalen, tå de båta statsmakterna der mötas, för att på högtidligt fött inwiga fina gemene samma arbeten till fosterlandets bätnad. Då nyfikenheten på denna fest är så stor och allmän i Stockholm, der man dock nu fån den för sjerde gången, förmodar jag att en for del af edra läjare, fom ej worit och fanffe ej blir i tiufälle att fe ståten, skall med intresse läfa en fort beskrifning härom, Jag bar för detta äntamål unterkastat mig att några tim. mar klämmas mellan en wälförd frå marfru från förer och en sullwiatig bera8man från Nora bergslag, hwilken fedrnas re fare fia ba reft till Stockholm enkom för att fe på inmianingen, — och för att pressa mig lilsom i ett skrufstäd, och jag arundar på tetta mitt utståndna obehag ett halft unspråt på att — om få skulle wara — en liten smula plåga mina läsare. Höatideklärda och putsade — fjelfwa hr Jöns Pehrson war slätkammad och pomaderad fom en hofman — samlades kamrarnes letamöter i sina plenisalar Hl. half 11 i dag, bwarifrån de, före trärra af fina talmän, gingo i proced: sion till Storkyrkan, der en hederswakt af gardister i paraduniform blifwit upp stäld såwäl u anför lyrkan fom i tyrs kans förstuga och på ömse firor om ite ra gången. Före rifsrvondgmännendg an: komst hade de flesta terina platferna blif: mit upptaana af allmänheten. Betlagliatwis för deesa åskädare war ret tilli tt för hoffunktionärerna att i kyrkan bära öfwerplaga, hwoatan ej uniformers na funde tillrrana fia te beundrande blidar fom i metsatt fall säkert skulle blifwit händelsen. Nånon erfättning fid allmänheten likwäl derigenom att några ansågo fia bärdare nog att undwara de skyrtrante öfwerplaggen somt att en of riketagsgmänneun — en wermlänning — bar fin nationaldrägt, en brunarå kostLif rock med röra ränder. Den riksdageman, fom förr alltid stack i öronen war den bekante taltarlen Bälter Swen Ersson, fom bar fin wackra hwita val. trägt, men han har denna gåäng icke fött fina walmäns förtroende. Långa Liss Olof Larsson, äfwen från Dalarne, bar wäl äfwen nationaldrägt, men denna är mört till färgen och har i snitten ej nå: get särdeles karakteristiskt. Wi lemna kyrkan och begifwa oss till flottets förra hwalf, rerifrån wägen för te lycklige, fom fått biljetter, går till rikssaten. Mellan raderna af lakejer och slotteknektar stiaa wi upp för den för fin arliteltonista skönhet berömda trappan och blifwa snart i i tillfälle att kasta en blid öfwer rikssalen. Alla läktare och platser, fom för äskådare upplätits, äro retan fullsatta, hufwutsakligast af damer, hwilket naturligtwis ej minskar tet behagliga intrycket af denna fal, hHwmil: fen i afsente äå såwäl storlek fom pryrdlighet är den)förnämsta i Swerige. Den är 143 fot lång och 51 fot bred, och prakten i dess arkitektur talar lika mycket om den store Tessins snille, fom dess de korering witnar om den betydande talan: aen och den fint bilvare smaken hos PArbeveque och wår oförgätlige Sergel. Rikssalen, liksom det på mottfatta fivan af förra hwalfwet belägna slottskapellet aenomgår slottets alla öfra wåningar och företer en storartad anblick, ehuru en. stiltheter i tess inredning ej tåla någon