Norrländska Korrespondenten – 28 januari 1870, sida 2

ma oemotsägliga slutsats, eller att man måste hafva blifvit vållsamt färolämpad och skymfad för att skrida till en dylik ytterlighet mot en annan. Under iuflytelsen at dessa smärtsamma intryck framkommo vi vid tretiden till prins Pierres bostad. I det ögonblick, vi stannade, skilde sig en ung man från en grupp nyfikna på gatan och klappade på rutan till vagnsdörren. Jag fann då att han falskeligen förestälde sig det någon person, hvars ankomst han väntade, skulle befinua sig i vagnen, hvilket ingalunda var förhållandet. Emellertid hörde jag mig för hos honom, om det var sant, att Viktor Noir blifvit dödad, såsom man påstod. vIlan afled i mina armar i samma ögonblick, som ban utkom genom inkörsporten, svarade han mig. Hvad har då tilldragit sig deruppe?o? frågade jag med begripligt intresse. Detaljerna känner jag ej; men hvad jag vet, är att Viktor Noir jemte Ulrik de Fonvielle kommit till prinsen, att man skjuit på dem deruppe, och att en af dem numera aflidito. Det föreföll mig otroligt. Hvad hade då händt? Vi inträdde och blefvo genast införda till prinsen, som vi funno omgifven af sin familj och några vänner,