rar mannen nio bloddroppar, tagna ur venstra örat af en svart katt, som icke eger något hvitt hår. Fön att skilja en otrogen man från föremålet för hans otillåtna böjelse, strös vid något lägligt tillfälle mellan dem s. k. kyrkjord eller stoft taget från någon graf a kyrkogården. Denna jord afhemtas vid midnattstiden, hvarvid bland andra seremonier den, som lånar jorden, nalkas grafven med blottade fötter och under knätall anhåller att af den döde få låna en knäppnäfve jord, samt såsom pant nedsticker i mullen ett par kopparslantar. Exempelvis må här nämnas en på 1850-talet i Lindes församlig afliden gammal kvinna, känd under namnet Otta. som var bebjelplig vid dylika slag af vidskepelse. Mången gång sågs hon i mörkret smyga på kyrkogården eller i bergsklyftor, för att utöfva sina hemlighetsfulla konster. Hon dog efter att ha under sjukligt tillstånd tillbragt 3:ne dagar på väg till kyrkogården för att aflemna jord som hon der tagit. När hon lemuat jorden på kyrkogården återvände hon den trefjerdedels mil långa vägen bem och dog strax efter hemkomsten. En berömd yrkeskamrat till henne var vid samma tid den s. k. stat-Anna, likaledes, i Lindes församling. Hon anlitades mest för sin tilltrodda gafva att kunna ge anvisning på förlorade eller bortstulna saker. Aska och bränvin lära hafva varit de medel hon mest använde vid sina besvörjelser. Vid hennes begrafning inträffade, att ena sidan af grafven igenrasade, hvilket af den närvarande mepigheten åsågs med skräck. Tron på gastar, graftroll och sjörån är ganska allmän, och få af de äldre finnas, som ej tro sig ha sett någon uppenbarelse af sådana. Såsom olyckstecken anses att påträffa i en korsväg liggande halmstrån eller stickor, likaså en hares eller ekorres språng öfver vägen, då man är stadd på bortresa. Vill man försäkra sig för att ej yråka förs något vid öfvergång i mörkret af en bro, vid nedfallande i vatten, ete. bör man försigtigtvis spotta ikring sig tre gånger, samt icke se sig om. Vid utgången från kyrkogården efter allmän gudstjenst kan man ännu se äldre personer noga skudda stoftet af sina fötter för att icke medföra olycka öfver sig och sitt hem. Om ett ljus utslocknar under julottan bebådar detta ett plätsligt dödsfall sannolikt bland dem, som sitta närmast detsamma. Djup tystnad i kyrkan, när der bedes för någon sjuk, anses såsom dödsförebud, Ligger någon på dödsbädden och , synbarligen slutet nalkas, afbrytas öfver honom 7 synålar, för att underlätta dödskampen. vudet åt venster, anses turen komma När ett lik lägges i kistan, och hufvudet vill falla åt höger, förebådar detta, att en manlig medlem af huset skall dö näst i ordningen. Lutar hufatt träffa en kvinlig medlem. Ofvanstående anteckningar förskirfva sig, såsom nämndt blifvit från trakten af Linde på 1850-talet. Det är naturligt, att änna en god del af dylikt skrock och vidskepelse i bergslagen förekommer, samt torde behöfva en eller annan generation på sig för att fullständigt försvinna, Upptecknadt af en Lindesbo. (W. L. T.)