Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1870, sida 2

att jag återfunnit min hustru, min älskade Anna.o Här finnas inga äkta makar utan endast straffångar, dundrade profossen. oSkilj Eder åt! Marsch tillbaka i ledet ha Jag skall bedja föreståndaren —2 vI ledet lyLehnalek lydde; med sänkt blick ätervände han till sin plats, medan hans hustru, och med högburet hufvud under en förbannelse följde exemplet. De båda tågen begåfvo sig tillkyrkan och uppstäldes vid dess båda sidor, afsöndrade efter kön. Zehnalek kom att stå i kyrkans bakgrund, medan hans hustru fick sin plats framme vid predikstolen. Ibland mängden urskilde Anna honom dock lätt, då han var högre än alla de andra, och hennes blick hvilade, full af kärlek och djerfhet, städse på hennes makes an3igte. Nu inträdde föreståndaren Heger i kyrkan, klädd i stålgrå kaptensuniform, och jemte honom hans tjuguåriga brorsdotter Paulina, en sirlig och elegant uppenbarelse, smärt, brunett, med fin hy ocb älskvärda drag. Hennes klädning af ljusrödt, fiat tyg motsvarade smakens och modets tordringar och omslöt noga hennes särdeles välväxta gestalt. På hufvudet satt en liten, med hvita band utrustad, Italiensk halmhatt och