Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1870, sida 2

en manlig fånge undan den vid hans sida gående vakten och slöt henne i sina armar. Två kraftiga gestalter, af det renaste slaviska blod med drag fulla af trots, beslutsamhet, vildhet och viljekraft, båda i lifvets skönaste blomning omfamnade hvarandra fast och innerligt. Anna, hurn bar du kommit hit?? yttrade mannen på Böhmiska språket. oJag blef dömd, derför att jag genomborrade hjertat på den, som förrådde digo, svarade hon på samma: språk. Profossen Haupt, en gammal, rödbrusig tvärvigg, böjde nu, hotande, sin spanskrörskäpp och befalde dem att genast åtskilja sig och gjorde derigenom slut på samtalet. Lehnalek knöt bistert sin högra hand, medan han med den venstra höll sin Anna omfamnad. En blick på omgifningen bragte honom dock snabbt till besinning; han kände sin vanmakt och det straff, som väntade hvarje öfverträdelse af ordningsreglorna, och fruktade, att han genom sin motspänstighet kunde ådraga sin hustru ett vanärande straff. Derför släppte han sakta Anna, öppnade åter handen och sökte genom underdåniga miner och vänliga ord lugna profossen. yUlerr von IIaupto sade han, Ni skall säkert upphöra att vredgas, när Ni får höra,